Zippit

Tomhet, uppgiven, ångest, oro, tankar, äckel, självhat, allt det, plus massa mer, pågår hela tiden.
Trots att jag är tom så har jag alla dem sakerna i mig.

Var hemma på nattpermis lördag till söndag.
Humöret pendlade hur mycket som helst.
Men lyckades ändå hålla mig ifrån att klappa ihop.
Mer för de andras skull än för min egen.
Klarade inte av kvällen, kände att jag behövde något mer.
Så det fick bli vodka.
Men efter nästan en hel sjuttis så var jag fortfarande inte så full som jag borde ha varit.
Inte nykter, men inte full.
Fick aldrig någon riktig lyckokänsla.
Alkohol är så inte min drog.
Blev mer och mer teater istället.
Så till slut var hela kvällen bara teater.
Och, som vanligt, klarade jag inte av att kontakta psyk för att få hjälp.
Så det blev till att vara hemma för att till slut däcka.

Morgonen var bättre.
Gick hem till Hannes för att fortsätta lite på vårat musikprojekt.
Så vi gick igenom lite nya riff, knåpade lite på en ny låt, fastnade där i två timmar ungefär.
Sedan var det dags att åka tillbaka till psyk.
Började känna av instutitionsskador redan när jag åkte bussen.
Att jag är så skadad utav att åka in och ut på psyk hela tiden.
Att jag inte kan klara mig själv ens en gång.
Utan jag måste ha hjälp för att klara av min vardag.

Jag är nog världens nog mest hopplösa idiot.

Dagens låt är nog Nelly Furtado - All good things (come to an end)
Mer sann får man nog leta efter, tyvärr...
För jag gillar inte att den är så sann.
Men nu är den det.
Fan då..

Trackback-URL för detta inlägg: